Löjtnant Sixten Sparre

Sorgerliga saker hÀnda.

Ja, alla har vÀl hört sÄngen och den sorgliga berÀttelsen om den danska lindanserskan
Elvira Madigan (egentligen Hedvig Jensen) och den svenske löjtnanten Sixten Sparre.

Sixten Sparre, som föddes i Malmö 1854, började som volontÀr vid SkÄnska
Dragonregementet 1873. Han antogs som elev vid Krigsskolan i Karlberg för
att utbildas till officer och tog sin examen 1876. Löjtnants grad nÄdde han 1887
vid nÀmnda regemente.

Sixten Sparre PortrÀttsamlingen

Vid sidan av sin tjÀnst skrev Sixten Sparre recensioner, bland annat över teaterförestÀllningar.
NÀr Cirkus Madigan var pÄ turné genom Sverige 1888 besökte han dÀrför en förestÀllning
och dÄ han sÄg Elvira upptrÀda blev han oerhört förÀlskad.

Elvira besvarade hans kÀrlek. Men deras förhÄllande godtogs inte. Sixten var gift och hade
tvÄ barn, Elviras mor och styvfar ville dels inte förlora en av cirkusens största stjÀrnor, dels
inte vara med om en skandal som kunde förstöra cirkusens rykte.

Sixten Sparres examensbetyg frÄn Krigsskolan i Karlberg.

Sixten Sparres betyg frÄn Kristianstads högre elementÀra lÀroverk.
Krigsskolan, Stabsavdelningen med skolexpeditionen, serie B III:13.

Sixtens Sparres meritförteckning. Sin första officersfullmakt fick han 24/11 1876.
SkÄnska dragonregementet, Majorsexpeditionen, serie E V:40 (Kristianstads skvadron)

Sixten Sparre kvitterar ut sin sista lön (tredje namnteckningen uppifrÄn) frÄn sin tillfÀlliga
anstÀllning vid Kavalleriskolan i Stockholm. Livregementets dragoner, volym 257

Paret höll dock kontakt genom hemliga kÀrleksbrev och möten. NÀr Sixten fick beviljad
permission frÄn regementet under tiden 27/5-27/7 1889 rymde Elvira i juni frÄn cirkusen.
KÀrleksparet tog sin tillflykt till Danmark dÀr de tog in pÄ hotell under förespegling att de
var nygifta.

I svenska tidningar spred sig ryktet om den svenske officeren som lÀmnat fru och barn
för att resa ivÀg med stjÀrnan frÄn cirkus Madigan. Efter nÀstan en mÄnad i Svendborg
reste paret dÀrför vidare den 15 juli till TÄsinge dÀr de hyrde ett rum. NÄgra dagar senare
beslutade de sig för att packa en matsÀckskorg för en sista mÄltid tillsammans och begav
sig till Nörreskov. Efter mÄltiden tog Sixten sin tjÀnsterevolver och sköt först Elvira och
sedan sig sjÀlv.

Av detta sÄ kallade förslag frÄn 1 juni 1889 framgÄr att löjtnanten av 2. klassen Sixten Sparre
har beviljad permission frÄn 27/5 till 27/7 1889.
SkÄnska dragonregementet, Majorsexpeditionen, serie B II:20

I det sĂ„ kallade förslaget frĂ„n 1 augusti 1889 antecknas under ”vidare passerat” att
löjtnanten av 2. klassen S. Sparre, enligt tidningsuppgift, Àr död.
SkÄnska dragonregementet, Majorsexpeditionen, serie B II:20

NÀr de döda kropparna upptÀcktes började de danska tidningarna att skriva artiklar om denna
sorgliga hÀndelse. En av artiklarna nÄdde SkÄnska dragonregementet. Vid regementet antecknades,
i ett sÄ kallat förslag, att löjtnanten av 2. klassen, S. Sparre, enligt tidningsuppgift, dött den 18/7 1889.

Av historien blev Ă€ven ett kĂ€nt sĂ„ kallat skillingtryck, ”Sorgerliga saker hĂ€nda ” eller
”Elvira Madigan” med text av J.L. Saxon:

Sorgeliga saker hÀnda
Än i vĂ„ra dar minsann,
Sorgeligast Ă€r dock denna —
Den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en Àngel:
Ögon blĂ„ och kind sĂ„ röd,
SmÀrt om livet som en stÀngel;
Men hon fick en grymmer död.

NÀr hon dansade pÄ lina
Lik en liten lÀrka glad
Hördes bifalls ropen vina
IfrÄn fyllda bÀnkars rad.

SÄ kom greve löjtnant Sparre,
Vacker var han utav börd,
Ögon lyste hjĂ€rtat darre
Och hans kÀrleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter
Barn och maka hade han,
Men frÄn dessa nu han rymde,
Med Elvira Madigan.

SÄ till Danmark styrdes fÀrden
Men den tog ett sorgligt slut,
Ty lÄngt ut i vida vÀrlden
TÀnkte de att slÄ sig ut.

Men se slut var deras pengar
Ingenting att leva av!
För att undgÄ ödets strÀngar
Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av smÀrta,
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hjÀrta:
Knappt hon andats förr’n hon dog.

Ack ni hör, Ni ungdomsglada,
TÀnk pÄ dem och sen er för
Att ni ej i blod fÄr bada
Ni ock en gĂ„ng, förr’n Ni dör!

Dessutom har historien blivit film tvĂ„ gĂ„nger – den första kom Ă„r 1943.

Mest kÀnd Àr dock Bo Widerbergs version av Är 1967 med Pia Degermark i huvudrollen och
Mozarts första pianokonsert i C-dur som ledmotiv.