Personer som betytt mycket för den militära närvaron i Ystad.

Eric Anderson
	Eric Anderson, 1909 – 1977, var anställd vid Södra skånska regementet åren 1939 – 1966. Under dessa år var han engagerad i det mesta som var till gagn för både värnpliktiga och anställda. Bertil ”Kitte” Persson har skrivit en fin artikel om Erik Andersson.
	Under andra världskriget bistod han många värnpliktiga och anställda med ekonomiska och sociala problem. 1942 var han med och lade grunden till Södra Skåningarnas hjälpfond och samma år tog han initiativet till arbetarnas bildningsråd. Han blev medlem i Södra Skåningarnas Kamratförening 1941 och tillhörde dess styrelse under åren 1947 – 1977. 1942 var han tillsammans med regementschefen överste C.A. Ehrensvärd initiativtagare till tidningen Södra Skåningarna. Till vänster ses första numret av tidningen där regementschefen ”uttalar ett tack och farväl till alla som stått under mitt befäl”.Klicka på bilden för att få en mer lättläst storlek.
	På bilden deltar Eric Anderson som regemetssassistent i ett möte med den första styrelsen. Från vänster kassaförvaltaren Nils Lindoff, Eric Anderson, v. ordf. överstelöjtnant Johan Månsson, tulltjänsteman Gunnar Friberg, överste Torsten Winberg, grosshandlare J. Andersson, f.d. lokförare Erik Bermtsson, sekreterare polisman Gustaf Spjut samt köpman Herman holm.
	År 1950 donerade greve C.C.Piper på Krageholm soldattorpet till Södra Skåningarna varvid Eric Anderson var med och fastställde platsen för torpet. 1952 övertog kamratföreningen vårdnaden och skötseln av soldattorpet.1951 beslutade kamratföreningens styrelse att tilldela regementets bäste soldat den s.k. Silverskölden. Eric Anderson fick uppdraget att fastställa riktlinjerna för priset. Han skrev också boken ”Skämt och allvar från Södra Skåningarna” , gav efter 10 års arbete ut Katalog över Kungl Södra skånska infanteriregementets officerskårs bibliotek, var med och startade bostadsrättsföreningen Löjtnantsgården i Revinge samt ordnade förutsättningarna för Simbadet på Revingehed.
	Den 4 januari 1967 avtackades Eric Anderson vid en ceremoni i biblioteket på officersmässen i Ystad. Med på bilden från vänster är Chefen för försvarsstabens personalvårdsbyrå Urban Rosenblad, chefen för försvarsstaben generallöjtnant Carl-Eric Almgren, Eric Anderson samt regementschefen Eric Svärd.
	Eric Anderson var också en av Ystads ledande politiker, blev ledamot i stadsfullmäktige 1935 och dess ordförande åren 1955 – 1973. Han arbetade bland annat för bevarande av Ystads äldre bebyggelse samt etableringen av färjeförbindelsen till Polen.
Källa: Text och bilder Per-Olof Nordh
Fredrik Wilhelm Thorsson
	Fredrik Vilhelm Thorsson, föddes den 30 maj 1865 i Stora Köpinge socken i Malmöhus län, och dog den 5 maj 1925 på Ystads lasarett. Han var socialdemokratisk politiker och skomakare, blev finansminister 1918-1920, 1921-1923 och 1924-1925 samt handelsminister 1920.
Fredrik Vilhelm Thorsson kom från enkla arbetarförhållanden. Han var son till skomakaren Nils Viktor Thorsson och Amalia Charlotta Pihlström. Vid nio års ålder blev han föräldralös, och blev omhändertagen av sockenmännen. Att han skulle gå i faderns fotspår och läras upp till skomakare var självklart; sin gesällvandring företog han bland annat i Köpenhamn då han fått gesällbrev i Ystad. Som skomakare var han verksam i Stockholm, Uppsala och Sundsvall. I samband med detta började han agitera för förbättrade villkor för arbetarna. Då han blev känd som en förgrundsgestalt av de skånska socialisterna blev han bojkottad av flera arbetsgivare och återvände till hemstaden, Ystad, där han öppnade en skomakarverkstad tillsammans med kompanjonen Anders Nordstrand.
1889 blev Thorsson anställd av södra socialdemokratiska partistyrelsen som agitator, och visade sig ha talang för detta varför han fick fler och större uppdrag. Thorsson blev invald i andra kammaren 1902, och betraktades som den mest radikala av socialdemokraterna. I riksdagen vann han ensam mot statsutskottet i en fråga om utförsäljning av statliga egendomar. 1909 blev han medlem av det s.k. Staaffska statsutskottet med placering inom försvaret, och utsågs dessutom till vice ordförande i riksdagens förtroenderåd. I motsats till andra vänsterpolitiker i gruppen, var han försvarsvänlig. 1920 upplöstes koalitionsregeringen då Thorsson inte kunde enas med liberalerna om kommunalskatterna, och Thorsson blev i stället finansminister i Brantings andra ministär året därpå och förblev sedan finansminister till Brantings frånfälle 1925, då han enligt vissa källor valdes till partiordförande, men hann inte tillträda eller erkännas av partistyrelsen innan han insjuknade och dog i maj samma år. Thorsson var ordförande i 1924 års försvarsutskott, som ledde till 1925 års försvarsbeslut. Han sägs ha bidragit mycket till att Ystad fick fortsatt militär närvaro efter flytten av K6.I Ystad blev hans byst senare uppsatt.