Personer och händelser kopplade till militära förband i Ystad.
Kåseri av överstelöjtnant Per-Olof Nordh. 
Majoren vid Södra skåningarna Elis Nilsson (stadsfullmäktigeledamot i Ystad 1880-1888 och riksdagsledamot 1888-1898) verkade som lobbyist i riksdagen. Stadens ansträngningar lyckades och 1898 i konselj beslutades att Kungl. Skånska dragonregementet skulle samlas till Ystad. Staden upplät gratis mark för både byggnader och övningsfält och bidrog med 300 000 kronor till kostnaderna för etableringen i Ystad.
Dragonernas tid i Ystad blev kort, redan 1927 försvann ”Per Pers pågar” från staden. Dock lever dragonerna vidare med bl. a Oscar Mathiesens tavla ”Skånska dragoner rida till bad” på Militärmuseet i Ystad.
Så var det dags för ystadsonen och finansministern i omgångar 1918-1925 Fredrik Vilhelm Thorsson att agera: ”Södra skåningarna i Lund till Ystad som kompensation för dragonerna.” Vid sidan av finansministerposten löste Thorsson ensam 1921 års härordning i egenskap av socialdemokraternas militäre expert. Han var dessutom ordförande i 1924 års försvarsutskott som resulterade i 1925 års nedrustningsbeslut – en 50% reducering av armén.
Den 12 februari 1927 beslutades i konselj: ”Södra skåningarna I25/I7 till Ystad”
Den 26 mars 1928 klockan 11.00 tog det ”lilla regementet” Kungl. Södra skånska regementet kasernerna i besittning. Regementschef intill flyttningen var översten Sven Nystedt som skaldade i Lunds Dagblad den 24 mars 1928:”Ack så man byggt och krånglat med de militära etablissemangen i vårt land —– och dyrt har det förvisso blivit—–”
Ystads förste chef för Skåningarna blev översten Georg Björnström. Som en av de första medlemmarna i Ystad Golfklubb, som bildades 1930, erbjöd han klubben att utan ersättning få utnyttja Nybrofältet. (Trots vissa problem på 1970-talet vet vi hur utvecklingen varit.)
Den 1 november 1929 är ett historiskt datum för den nya ”religionen handboll” i Ystad. Då startade folkskolläraren Nils Ahlin den första inneserien i handboll i exercishallen på regementet som omvandlats till I7 gymnastiksal. (1982 renoverad inför Lv4 ankomst. 2005 Hugohallen)
Orostider kom och regementet tilldelades kvalificerade chefer 1941-42 översten Carl August Ehrensvärd och 1942-44 översten Viking Sebastian Tamm. Den sistnämnde (t.v. på bilden, tillsammans med utbildningschefen Erik Oskar Gabrielsson) överlämnade till efterträdaren översten Gunnar Möller sitt ”personal-testamente”.
Några exempel: ”NN är en utomordentligt hygglig och fin man med utpräglat ordningssinne och god fallenhet för expeditionstjänst men ganska svagt begåvad och omständlig”
”Kapten NN är en hedersman men en så dum och oduglig kompanichef, man gärna kan tänka sig. Skriver och säger de mest naiva saker till folket som dock märkvärdigt nog tycker bra om honom”
”Fanjunkare NN är oslipad och grovhuggen men är en mycket skicklig, hård och av truppen älskad utbildare”
Hur nutida planerings- och utvecklingssamtal genomfördes kan man undra.
Under överste Tamms ledning höjdes standarden på befälets och de värnpliktigas stridsduglighet.
1951 den 16 december klockan 11.00 invigdes det av greve Claes Piper donerade soldattorpet i Sandskogen. Översten Gilbert Nordqvist överlämnade ordet till generalen Samuel Åkerhielm som högtidstalade. Personalvårdsassistenten vid I7, Eric Anderson, var den drivande kraften bakom torpets tillkomst. Samtidigt med soldattorpet invigdes den Nya skjutbanan till vilken Ystad stad bidragit med 270 000 kronor
Framåt till 1957 och högtidligheter i samband med Lucia. Assistenterna svarade för ljusdrottning – Kerstin Sjöholm och tärnor bl a Ulla Holst, Gunnel Petterson, Gunni Lundstedt, Inger Nilsson, Maja Larsson och Ulla-Berit Andersson (regementschefens sekreterare från P-H Bauer till Crister Sterning). Ulla Holst och Molly Larsson, med över 40 tjänsteår vid regementet, avtackades 1993 tillsammans med 35 trotjänare.
1969. Åter orosmoln. Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) föreslog att Lv6 i Göteborg skulle läggas ned och att flytta Lv4 i Malmö till Halmstad, Hässleholm, Kristianstad alternativt Ystad. Nu började det som senare kom att kallas ”Projekt Skåne” att ta form.
1972 ”Allt befäl blev officerare”. De gamla ärevördiga graderna Förvaltare och Rustmästare försvann. ”Alla kaptener blev majorer, alla majorer blev överstelöjtnanter och all överstelöjtnanter blev förbannade”, reagerade vissa. Vi fick kategorierna: Plutonsofficerare: korpral, furir, överfurir, sergeant, fanjunkare Kompaniofficerare: fänrik, löjtnant, kapten Regementsofficerare: fänrik, löjtnant, kapten, major – urval överstelöjtnant.
Samtidigt kom höjd pensionsålder för militär personal. Beroende på tjänstegrad och kårtillhörighet kunde åldern variera 50, 55 eller 60 år.
1 januari 1972 beslutades att pensionsåldern för militär personal skulle vara 60 år (med undantag av vissa högre befattningar).
1976 kom ”OLLI” (omorganisation av lägre regional och lokal nivå) till Ystad. Det blev P7/Fo11 inte Lv4/Fo11 i Malmö och inte P7/Fo11 på Revingehed som översten Bertil Green kämpat för.
1978 kom riksdagens beslut:”Lv4 i Malmö samordnas med P7/Fo11 i Ystad. P7 utbildningsdelar samlas till Revingehed”.
Den 1 juli 1982 marscherade överste Lars Mårtensson in på kasernområdet i täten för Skånska luftvärnsregementet. ”Projekt Skåne” var nu fullbordat efter otaliga sammanträden och meningsutbyten. Inledningsvis stora samarbetssvårigheter som efterhand utvecklades till större förståelse för varandras ansvar. En stor fråga som chefen för armén fick avgöra var de 34 P7-befälen som sökt transport till Lv4. Beslutet blev att bl. a Ingmar Ljunggren, Alf Nilsson, Arne Nilsson och Staffan Sundbom övergick till Lv4 liksom sedan den civila personalen: Thea Malmborg, Lilian Jönsson, Ulla Berggren, Elsie Bladh, Marianne Elofsson, Mårstrand-Persson och Carina Liljedahl. den 1 juni NBO. Den nya befälsordningen innebar viktiga förändringar. Regements-,kompani- och plutonsofficersbenämningarna försvann och ersattes med begreppet yrkesofficer för anställd militär personal.
”Demokratin intog sin berättigade plats i den militära hierarkins tidigare slutna och klasskilda värld” (Kaptenen John Andersson)
Södra skåningarnas första officerare enligt det nya systemet var fänrikarna Anders Wallin, Lars-Henric Ottosson, Anders Berggren, Torkil Sköld, Mikael Frid och Jan Nilsson.
1990-talet blev avgörande för den militära verksamheten i Ystad. Ledarskapet beskrevs träffande:”ÖB tycker – CA tycker inte – MB tar ställning både ock – Regch 1 stöder ÖB – Regch 2 förordar CA förslag – Regch 3 kan varken acceptera ÖB, CA eller MB”.
13 december 1997
”Vid den slutliga handläggningen av Lv4 och Fo11 nedläggning har undertecknad beslutat ex professor”
Thage G Peterson Försvarsminister.
31 december 1997
”För mig blev denna dag ett värdigt slut, det blev en begravning och begravning skall man ha, det underlättar i framtiden” , Gunnar Jansson Ystads siste militäre chef och Militärmuseets skapare. Gunnar Jansson avled den 3 januari 2006.
